Ett brev till en gemensam bekant för ca 5 år sedan där det stod "Hälsa din söta granne". Den söta grannen var tydligen jag. Där såddes ett frö. Det tog sedan ett tag, ett ganska långt tag. Men sen när smällen kom har jag inte kunnat ignorera det. Även om jag bra många gånger har försökt. Men det är omöjligt.
I miss you.
Det är jobbigt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar