En gång för inte allt för länge sedan hade jag förlorat hoppet. Min tro på kärleken existerade inte alls. Jag är väl inte där än, där jag tror på "tills döden skiljer oss åt/för evigt" mm.
Men jag är där där jag VET numera att kärleken existerar. Jag vet att jag kan älska och jag vet att jag kan bli älskad. Även om det sistnämnda är svårt att ta till sig och att tro på till 100%.
Men jag vill aldrig förlora det hoppet igen. Oavsett vad som händer, jag vill aldrig sluta tro på den där magin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar