Jag är där jag är i dag pga av alla vägar jag gått, mina val och det som hänt mig på vägen.
Nu jobbar jag härifrån. Inte från det som varit. Näsan pekar åt det hållet jag ska. Framåt.
Mot något fantastiskt.
Guppig blir vägen såklart, men här och nu så känner jag mig stark.Påminn mig gärna när en motgång knackar på ;-)
LIVET är MITT att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar