Nu när grabbarna går ensamma till skolan så får jag helt plötsligt 30 min extra om dagen. Mindre stress och det är faktiskt riktigt skönt. Men så är det det där klivet "vi" har tagit. Ett till litet bevis på att dom börjar bli stora. Jag har ju på nåt vis gillat att lämna dom på skolan, att få en kram och att säga hej då och se hur dom leker med sina kompisar när jag går. Ytterligare ett steg mot självständighet. Vet att det kan låta klyshigt, speciellt för dom som inte har egna barn, men tiden går alldeles för fort. För två veckor sedan ville Hugo INTE gå ensam. Han ville ha med sin mamma. Idag....behövs jag inte längre.
Visst, det är ju jättebra och jag är SÅ STOLT över minis utvecklig. Vad blir nästa steg.
Fantastiska ungar. Älskade vildingar. Vad vore jag utan er ??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar