Lugn känsla i själen

Vilken konstig känsla det är att vara lugn inombords.

Lugn på det viset att jag som jag tidigare skrivit, kommit fram till att jag faktiskt lever och har känslor. Det är nästan så att jag skulle kunna börja gråta för så skönt är det.

Det finns hopp, och kärleken kommer när den kommer. Och jag VET att jag kan och TÖRS känna något för någon.

Alltså det låter kanske skit löjligt och enkelt och självklart för vissa, men för mig är det en befrielse som inte går att beskriva.

Jag har haft känslor innan, men då varit mitt uppe i ett snurrigt kaos av sökande, trotsiga barn, penga brist, ett självförtroende som varit 10 m under botten mm. Har inte kunnat tänka klart. Har haft behov av närhet och varit fylld med negativa tankar, skepsism, och "hat" mot killar.

Har inte släppt allt, knappast, men ett stort steg är taget. Att bara veta att man känner något.

Vad som än händer och sker så kan jag bara säga TACK för att du bevisat att jag inte är död inombords. 


.