Är det bara jag som talar för mig själv, skäller på mig själv högt och tydligt, tröstäter och beklagar mig i min ensamhet här hemma.
Alltså jag får verkligen PANIK, idag vill jag inte vara själv, men jag tänker INTE ringa och be nån komma hit med risken att bli nobbad. No way !!!!
Jag sitter alltså här hemma, 32 årig, småfet, finnig, ensam, tröstätnade kärring som talar för sig själv och skulle göra allt för att få kramas. HUUUUR DESPERAT OCH SORGLIG ÄR INTE JAG !!!????
Det går inte att förklara hur jävla skittrist detta är alltså.
2 kommentarer:
absolut inte ensam,brukar sitta en finnig,fet 34-åring med bristningar på magen & ärr i hela fejjan på svedje & mangla i sig diverse tröstmat/gotterier(du vet 5 jävla delicatobollar)och längta efter nån jävla norrköpingsbo som en kåt tonåring!!!haha här kan vi snacka ONORMALT ;)
Det är nog ett rätt så normalt fenomen. Finns en 29åring påjägargränd med som har samma dilemma. ^^
Skicka en kommentar