Alltså om ni bara förstod vilken sjukt känslig och tänkande person jag är.
Kvällspromenaden gav mig tårar i ögonen och tankarna bara exploderar, både på gammalt och nytt.
Mycket tankar på hur jag har kännt mig orättvist behandlad. Hur mycket skäll jag har fått tagit fast jag (enligt mig själv då) inte gjort nåt fel.
Jag är inte perfekt. ABSOLUT INTE, jag har mina fel och brister, men oavsett vilka det är så har jag fått tagit mycket onödigt skit.
Och sånt har jag svårt att släppa, jag har svårt att släppa hur lite jag har betytt för folk egentligen och funderar om och om och om igen om det bara var ett spel, hur länge betyyde jag ingenting.
Sen kommer tankarna på om jag faktiskt förtjänade det, om jag går omkrning och tror att jag skött allt enligt regelboken (typ) och inte fattar att allt ligger på mig.
Man kanske borde gå i terapi
2 kommentarer:
usch va ledsen jag blir när jag hör detta.....vi är nog lite lika,jag funderar åxå mkt på allt ja du vet....visst är man inte felfri men det gör ont att bli sviken av någon man älskat & litat på,det tar tid att läka & man måste lära sig att älska sig själv igen på nåt vis när ingen annan gjorde det som man förtjänade....terapi e nog bra & INTE för att DU är onormal utan för att hela ditt hjärta igen & för att få dig att förstå att det inte är något fel på DIG!!!man VET men känslan är en annan tyvärr....STOR KRAM till dej från en annan sargad själ ;)
Terapi är inget negativt dock gumman. Det är ett sätt att få ut sina tankar till en person som inte är personligt engagerad i ditt liv. som kan ha goda råd att ge dig.
Jag skulle behöva ha det själv ibland. Men man tar sig ju aldrig för att söka den hjälpen.
Skicka en kommentar