När personer skryter om hur bra dom är, hur snygga dom är, när deras självförtroende är på topp.
Jag tror jag reagerar för att jag inte är van att höra det och för att jag är avis.
Vi är så duktiga att klanka ner på oss själva (jag är expert på det) och då känns det skumt när nån går emot det eviga självömkandet.
Det var där jag tänkte på Gurkan i Big Brother, han var skitrolig till en början, sån härlig personlighet TILLS han började med "Jag har så många fans där ute" "jag kommer att vinna" mm
Då tyckte jag att han vart odräglig.
Men grejen var ju att han HADE många fans, många höll på honom tills dess att dom förstod att han vart medveten om det.
Man ska vara bra/snygg/duktig/omtänksam/rar/cool/rolig, men man ska inte veta om det själv!!!!
VARFÖR är det så ???
Varför är det mer Ok att tycka att man är sämst, fulast och värdelös, än att tycka att man duger och är bra.
Jag jobbar på det här, jag har kommit en bit på vägen, nu reagerar jag inte lika starkt, men fortfarande så reagerar jag.
SKÄMS på mig !!!!
*PUSS På er
alla BRA MÄNNISKOR
DÄR UTE*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar