Ensamheten

Jag förstår folk som kastar sig in ett ett förhållande direkt efter man avslutat ett annat.

För att vara ensam suger rejält !!

Jag förstår att man tarförsta bästa som man ramlar över och som kan på nåt vis ge en bekräftelse. För det är läskigt att bege sig in i ensamheten.



Man vet inte hur man ska klara av att vara själv, ensam, fixa det som tidigare klarats av av två det ska man helt plötsligt fixa själv. Sova, somna ensam. Handla, klä på barnen, ta konlflikter, åka iväg nånstans ensam med två barn, de tysta kvällarna, vara utan kramar och närheten från någon annan vuxen person som man tidigare fått varje dag.

Jag var själv livrädd.....hur skulle jag klara mig. Hade tillfälle att ge mig in i nåt nytt men var då rädd att tappa bort mig i ytterligare ett förhållande och tappa bort mig själv i mitt liv som jag nu lärt mig att leva.

Jag gillar mitt liv, skit jobbigt ibland så klart, ensamt är det väldigt ofta även om jag har personer runt omkring mig. Men jag har valt att leva mitt liv så här nu. SIngel och men en dröm om att nån gång känna mig redo....men som sagt då ska jag vara bekväm med att vara ensam

Inte vara rädd och ha full tillit till mig själv och mina tankar till den nya. Att det inte är bekräftelsen jag är ute efter utan bara kärleken !!