Min älskade Ludde

Idag vart det jobbigt här hemma en stund på eftermiddagen.



Ludde var övertrött och fick ett utbrott som ledde till skrik, bråk, saker flög här hemma och det smälldes i dörrarna. Blev tvungen att stänga in honom på hans rum för jag trodde han skulle ha sönder hela lägenheten. Fick ta emot några smällar också.



När det hela till slut lugnat ner sig så var jag fortfarande skakig. Där så sjukt jobbigt att bråka med sina barn. Det är det absolut värsta jag vet för jag vet inte vad dom tänker. Ludde i synnerhet för det är ju oftast han som jag bråkar med.



Hur mår han, blir han rädd, hatar han sin mamma, önskar han att han vore hos pappa istället ??



Jätte jätte jobbigt är det. Jag älskar ju honom sååå mycket och att bråka med ett litet barn känns på nåt vis fel och orättvist. Kan inte förklara det bättre än så.



Men när som sagt allt lugnat ner sig så såg jag att han var ångerfull och han pratade så snällt och gulligt till mig och skulle komma med presenter.

Jag satte mig vid honom och kramade om honom och sa förlåt att jag blivit så arg.



Då säger han med gråten i halsen......så uppriktigt och känslosamt.......:"förlåt att jag slog dig mamma, jag älskar dig så mycket" Hans lilla röst bröts i meningen för han vara nära att gråta.



STörre än så blir det inte. Jag gråter nu när jag skriver det för han är ju bara världens bästa. Vet att det inte kommer att vara sista gången vi bråkar men jag vet att han älskar mig och att han vet vad som är rätt och fel.
Och han vet att jag kan erkänna när jag har fel och att oxå kan göra det !!

ÄLSKAR DIG !!!