varför vet jag inte vad jag vill...???Kan inte nån berätta det för mig !!
Jag är kluven. Inte för att det är nåt som egentligen tynger mig så, men jag börjar bli trött på att tänka och grubbla. Men i några dagar så har livet flytit på ganska bra.
Skilsmässan hamnar bara längre och längre bakom mig. Det blir lättare med tiden, lättare att andas och jag tänker inte lika mycket på det längre. Ok, det är fortfarande varje dag, men jag låter det inte påverka mig som det har gjort tidigare.
Vissa dagar är bättre än andra. Värst är när jag saknar barnen. Då kan jag fortfarande bli förbannad över den här situationen.
*Å va jag älskar mina guldisar*
Och som när Ludde säger att han vill flytta tillbaka till huset med mamma, pappa och Hugo. Då blir det jobbigt för mig. Och hur ska jag få honom att förstå?? Är det bara att vänta ut det här, tills han förstår och accepterar att nu är det som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar