Jag vet inte, eller jo det vet jag ju egentligen. Jag mår bra av bekräftelse. Jag mår riktigt jävla skit bra när jag får positiv uppmärksamhet, när någon tycker om mig, tycker jag är fin, ger mig beröm, komplimanger, flirtar med mig, litar på mig, vill umgås med mig.
Bekräftelser genom andra människor är kanske inte den viktigaste bekräftelsen.
För det är ju den man ska ge sig själv.
Men i väntan på den så mår jag bra av att höra att jag är uppskattad.
Jag är en ganska flirtig person, eller ganska *S* jag är en rejält flirtig person, dock utan baktankar om nåt mer.
Är jag ute på krogen så flirtar jag aldrig för att det ska leda till att han nån bredvid mig i sängen på kvällen. Absolut inte !! Men min flirtighet beror nog mer på att jag gillar bekräftelsen jag får.
Flirtar någon tillbaka så är det skit kul och det får mig att må bra.
Inget som håller för alltid men känslan just då är härlig.
Är det helt sjukt och galet och är det bara jag som känner så ??
Sån är jag. Kanske löjligt, kanske helt galet, kanske normalt, kanske heeeelt vrickat. Men OK då. Då är jag väl det *S* ;)
2 kommentarer:
Jag tycker att du verkar vara heelt normal... Joo, faktiskt! Eller så är inte jag heller så normal, hemska tanke =) Kram på dig!
Vi kanske är mer lika än vi tror kära syster!
Tycker vi ska ta och ses snart!
Puss och kram på dig..
Skicka en kommentar