Lars Winnerbäck har hållit mig sällskap nu på kvällen.
Mysigt värre.
Sitter och funderar och analyserar och tänker, så där som man gör när man är själv om kvällarna.
Vad händer ??
Är det bara i mitt huvud ??
Från och med nu, så måste jag backa.
För jag fattar ingenting.
Jag står där som ett jävla fån i slutändan ändå och hoppas på.....någonting.
Men mina drömmar om någonting blir oftast till ingenting.
Vissa saker får man kämpa för, men............utan nån typ av bekräftelse så är det svårt att hålla kämparglöden vid liv.
PUSS OCH GOD NATT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar