Svartsjuk

Jag är inte botad från min svartsjuka

Långt ifrån, men jag har lärt mig en hel del. 

Att vara svartsjuk hindrar inte min partner från att vara otrogen. 

Att gå omkring och vara misstänksam hjälper inte en relation. 

Visst har jag åkt på en smäll eller två. 

Rejäla sådana oxå, men jag tror inte att det hade varit annorlunda om jag hade gått igenom mobilen, frågat ut och  varit misstänksam hela tiden. 

Men visst, är jag svartsjuk på andra snygga tjejer, på kontakten med "tjejkompisar", visst är jag fundersam över mobiltelefoner som ska tas med in på toa, som ligger upp och ner hela tiden.

Jag litar inte på en kille, jag har jätte svårt för det, men jag kan inte heller kontrollera honom.

Så jag får helt enkelt släppa det så gott det går och tro på att han är ärlig.

Ta allt med en nypa salt och leva efter att allt sker av en mening. 

Å jag tror på KARMA

"How people treat you is their karma

How you react is yours"

Ibland vet jag inte hur jag ska vara eller reagera. 

Jag är en IDIOT jag vet det, jag är för mesig, jag litar på fel personer, men det är väl dom man tycker mest om antar jag, dom man tror gott om. 

För jag vill gärna tro att dom jag har valt att ha med i mitt liv att dom är bra människor. 

Men ja svartsjuka finns inom mig, men jag väljer att inte låta den ta över. 

Tufft och jobbigt, men ingen mår bättre av det.