Nu är vi inne på Luddes 6e utbrott för idag. Slag har jag fått X antal st. Sönderkastade leksaker i hela hans rum. Elaka kommentarer, hysteriska skrik. Sakr flyger omkring överallt i lägenheten. Har man otur får man en str lastbil i huvudet och tuppar av......eller har man tur kanske jag ska säga.
Han är helt utflippad och arg.
Men neeeeeej, jag överreagerar. Han mår jätte bra. Reagerar inte alls på förändringar i hans liv. Absolut inte. Cool lugn kille som bara accepterar att allt bestäms och han får bara hänga på.
Ny familj, tre flytter på mindre än 1år. Klart han inte reagerar på det. jag måste vara störd som tror det.
Det händer ju bara hos mig. Så då existerar inte problemet !!! Lev på, ha det gött. Barnen mår toppen !!!
Vill så gärna hjälpa Ludde, men hur ska jag göra när han är så arg gentemot mig och slår mig och kastar saker på mig. Skriker "AAAAAAJ mamma" i trappen. Snart kommer soc.
Jag fixar inte det här.
Alla säger: Jag hade inte tillåtit det !!
Men gud, gör JAG det ??!! Nej, men jag kan inte få det att ta stopp. Vet inte hur jag ska göra.
Jag måste vara stark för hans skull så jag kan vara den trygga och stabila. men jag får ont långt in i själen av det här.
4 kommentarer:
Vad jobbigt du/ni har det..
Är ju en klen tröst men barn sägs ju agera ut mot de som de känner sig trygga med..men inte hjälper det när man står mitt upp i det..
Har du provat att kontakta familjerådgivningen eller hör med bvc om inte de kan erbjuda ngn hjälp eller kanske bup?
Jag vet hur det känns! På riktigt... Celina skrek tills hon svimmade när hon nte fick som hon ville...Jag tycker att du verkar göra det du kan. Du finns där, du ger de egentid o.s.v. Hör av dig om du vill prata med nån som känner igen sig(men du har säkert många att prata med) Att prata av sig med vänner har hjälpt mig när det känns som att man vill sälja barnen :) Att bara vräka ur sig och svära, lättar på trycket =) Det går över! När de flyttar hemifrån...=) Kram och en påse tålamod till dig..
Jag lider med dig! Har själv råkat ut för liknande när jag separerade från äldsta sonens pappa. Jag tror att du ska se det från andra sidan - när han är hos dig känner han sig trygg, då törs han avreagera sig och visa att han tycker det är jobbigt att mamma och pappa flyttat isär. Han kanske inte känner sig lika bekväm att visa sina riktiga känslor inför pappa och hans nya?
Det är jättejobbigt att gå igenom och man blir så himla ledsen. Men du har inte gjort något fel, du kan inte klandra dig själv för hans beteende. Du kan finnas där för honom, försöka hålla om honom mitt i hans raseri, prata lugnande till honom, tala om för honom att du älskar honom osv.
Jag rekommenderar att du tar kontakt med BUP, de är jätteduktiga på att hjälpa, att ge råd och stöd hur man ska förhålla sig till sånt här beteende!
Tycker det är ynkligt av din f.d. att låtsas som att inget är fel bara för att han inte får utbrott hemma hos dem! Man är förälder på heltid, till 100% och inte bara de dagar man har barnen hemma hos sig! Något som jag har slagits för i många år med sonens pappa... Skulle du få kontakt med BUP så kan ju de kalla även pojkarnas pappa, så han får delta i samtalen också.
Lycka till!!
åh vad jobbigt vännen! förstår att du blir frustrerad.. klart som korvspad att killen reagerar på allt som hänt!! du känner nog dina barn bättre än "vissa" andra!!
Önskar jag kunde hjälpa dig.. kram
Skicka en kommentar