kortslutning

Den här vardagen är här igen.

Har haft det jätte bra I Hotagen som stället heter och varit med om ett jätte fint bröllop. Har haft en rolig bilresa och många minnen och små anekdoter kommer att leva vodare genom den här lilla turen vi har tagit.

Mer om det + bilder kommer senare.

För just nu är min känsla jobbig. Har svårt att skriva om positiva saker. Vill så gärna. Vill fortsätta leva i den här skyddade bubblan jag har varit i.

Jag har tryck i bröstet, svårt att andas och känner mig yr, skakig, mina händre darrar och jag mår inte bra. Vet inte hur jag ska fixa det här.

Ludde ringde alldeles nyss och berättade att dom varit i Stockholm igår och gjort en massa roliga grejer. Å jag fick höra hans röst, underbara lilla Ludde och lilla Hugo.

Vill vara så glad för deras skull och spelade glad i telefonen. Men vetskapen av att den "nya familjen" varit iväg, krossar mitt hjärta. Jag har kommit förbi mycket, men i det tillstånd och skicket jag är nu så vill jag inte prata med mina barn på telefon, jag vill ha dom här, jag vill inte inte höra vad dom har gjort, jag vill göra det med dom.

Så säger han när jag ska prata med Per: "Jag ska säga til pappa att han inte ska bli arg på dig i telefonen"
Vet inte hur jag ska tolka det. det var lika när vi skulle sova en gång och vi låg och pratade om vad han skulle göra om han var mamma. Då skulle han, sitta vid datan (??!!) dricka te, städa. Är det det jag gör ;)
Om han skulle vara pappa skulle han dricka kaffe och så skulle han få bli arg på mamma (!!!) och köra bil.

Har ett meddelande från arbetsförmedlingen i mobilen, men det går inte att ringa på det numret jag har fått. Stoooooor klump i magen av dom där jävlarna får jag.





Hur ska jag klara av att leva, när jag mår så här ??


Hjälp mig !!!!