Men idag ställde jag krav..............små krav (enligt mig).
Vet inte hur dom togs emot, men oj så skumt det känns alltså.
Att säga till en person att så och så vill jag ha det. Det är verkligen inte likt mig.
Ett litet steg för ett bättre självförtroende. Sen hänger det ju ganska mycket på hur utgången blir. Kan ju bli skit, och då är jag några meter under jorden igen. Men det kan ju oxå bli lite bättre och det är ju alltid nåt.
Då kanske jag kan börja be om saker jag vill.
Jag är urusel på att be om hjälp, jag är kass på att berätta vad JAG vill i rädsla för att vara till besvär för andra. Och en enrom rädsla att få ett nej.
Ett nej är som en smäll i ansiktet och jag tar sånt personligt vad det än handlar om.
Fråga: Vem är stans största mes??
Svar: JAG !!
3 kommentarer:
Du och jag borde seriöst bilda en klubb. Vi är sjukt lika.
hihi det är skönt att höra att man inte är ensam :)
Ja, exakt!
Skicka en kommentar