Denna dagen börjar lida mot sitt slut

DAgen har varit jätte bra och stressig och rolig och mysig.

Kalaset vart lyckat och Ludde är super nöjd och jag är pank oh skit trött, men vad gör man inte för dom man älskar.

DÅ kom vi in på kärleken igen då ;) När man älskar nån då visar man det, då säger man det och då känner man det.

Man vill vara med den personen så fort tillfälle ges, alla chanser man får dom tar man. man känner längtan och saknad när personen inte är i närheten, man hoppas att varje gång mobilen piper eller ringer så är det HAN, varje gång det knackar på dörren, varje gång nån tutar, varje gång en kund kommer in i affären så hoppas man att det är HAN.

Helt sjukt, på ett vis hatar jag att vara kär, för jag är så otroligt sårbar och känner mig bara patetisk och löjlig.

Jag lever för dom få gånger vi träffas och där emellan vet jag ingenting.

Jag vet vad jag känner och det är sånna käsnlor som gör mig rädd. Kär..............som fan. Var det så här läskigt och osäkert att vara kär ???

Jag minns det som kul, spännande, pirrigt. Men då hade jag iofs inte blivit så här bränd.

Rycka upp sig, sluta fundera och bara njuta av det goda när det väl inträffar.