Igår kväll kände jag mig så låg och så blääääääää, många faktorer där men självklart är det mest för att barnen åker i morgon.
När Hugo för sista gången bad mig att lägga mig bredvid honom en stund då han inte kunde sova så granskade jag hans ansikte och dom tunga ögonlocken och dom långa ögonfransarna, dom runda små kinderna och den sötaste munnen ever...........och det gjorde ont i hela mig.
Det gjorde ont för att jag känner att jag inte har energin orken att vara den där bästaste mamman i hela världen som dom förtjänar, jag får liksom jag får varje gång innan dom ska åka en ENORM ångest och ett otroligt dåligt samvete att vi kanske borde ha gjort med, jag borde ansträngt mig mer med dom osv osv.
Det gör ont i hela mig, och när jag la mig igår malde tankarna på det och en del annat och det kom ett par tårar från mina ögon. Skönt att då ha nån som håller om en (även om han sov ;))
Nu blir det strax lite jobb för min del
*PUSS*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar