Hälsar på min bästa vän. Min farmor. Jag har tänkt mycket på henne den senaste tiden och jag saknar henne. Det är en konstig och mäktig känsla jag har när jag sitter här, samtidigt som jag känner lite skam. Lovade henne en sak innan hon dog som jag inte höll, men jag tror ändå att hon förstår mig. Världens bästa farmor! Livet är verkligen inte det samma utan henne. Så många härliga minnen jag har av henne, men mest av allt så har jag en känsla av trygghet i kroppen då jag tänker på min älskade farmor. Det märks att den här dagen går i känslans tecken. Både bra och dåliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar