Vart har tiden tagit vägen ???

Tog fram min externa hårddisk och kollade igenom lite gamla foton.

Fan kan inte sluta tjura.

Dom växer så himla fort. Kan inte fatta att Ludde varit så liten.

Han var så lugn, alltid så glad, hade aldrig några problem med honom.

Hugo kommer man ju kanske alltid att se som liten på nåt vis, men ändå när man tittar på korten då inser man att han inte är det längre.

Shit, mitt mamma hjärta gör riktigt ont alltså.

Ta vara på tiden med de små barnen, den kommer aldrig igen och sen sitter du där 3-4 år senare och funderar vart åren försvann, och hur många fler pussar jag hade stulit om jag visste att dom en dag skulle säga; "Nej jag vill inte ha nån puss eller kram" (händer inte så ofta men det har hänt)

Kortet där han sover i min famn............jag känner känslan än idag.

Jag grät då, jag sjöng "vem kan segla...." vi satt på golvet och gungade sakta och han somnade och kärleken vällde över.

Min lilla prins.

Herregud !!

Jag önskar att jag kunde säga att det är lika härligt nu, men när dom var så små var man så nära hela tiden. Det var sååå stort.

Det är underbart nu oxå missförstå mig inte, men på ett helt annat sätt.

Jag älskar mina barn över allt annat på jorden och har alltid gjort sen den dagen dom föddes.

Men när dom var så små så var det ju JAG som var där, dom var beroende av mig på ett helt annat sätt än vad dom är nu.

Då litade dom på att jag som mamma ska skydda dom, ta hand om dom och ge dom mat.

Nu kan dom gå in till snyggo och få middag liksom ;)

Känslan att bli mamma var sååå stark. Som en nyförälskelse utöver det vanliga.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

SHit !!

Detta var omtumlande