Blundade och slumpade

Slumpade fram den här bilden på ludde idag. Han var såå liten och är nu så stor. Ush jag blir alldeles tårögd. Min lilla kille som hela livet vänds uppochner för. Så förvirrad och arg och samtidigt så skör och så himla go.

Tiden går alldeles för fort.

Var på föröldramöte nu på kvällen och jag kände tårarna brände i ögonen då jag gick runt och tittade på alla saker som

personalen satt upp på väggarna som barnen gjort. Det är så himla roligt för dom fotograferar och skriver upp allt som händer så att vi kan ta del av det och det finns inget som är så upppskattat som det.

DÅ fanns det kort på Ludde när han står och håller i ett självporträtt som han hade målat. Det var såååå fint. Ögon och mun och hår och allt. Han är ju så duktig. Sen hade dom klippt ut fotografier på barnens mun, ögon och näsa var för sig. Och när man såg hans lilla näsa och glada mun och vackra ögon ja, då blir man så stolt som mamma att man varit med och skapat något så vackert.

Å va jag älskar mina barn. Det gör verkligen ont i hela mig. Och idag så fick jag så dåligt samvete då vi var där på dagis och tittade runt. Han kan så mycket som jag inte vet om. Jag har varit så upptagen med att bara vara ledsen för det som händer MIG, sen har jag världens duktigaste och finaste killar här hemma som behöver mig jätte mycket just medans jag går omkring i nån obehaglig dimma och inte orkar någonting.

Vill ju göra allt för dom men iståället blir det ingenting. Jag blir sur så lätt och överreagerar på småsaker som lätt skulle kunna gå att skoja bort i vanliga fall.

Är ingen bra mamma nu känner jag och det gör mig mer ledsen än allt annat på jorden.

Här har vi Hugo i samma ålder som Ludde var på sitt kort. Ca 5 månader.

BÄSTASTE SOM FINNS !!!