För en gångskull är jag själv. Har varit social tidigare idag men är nu själv med dom där tankarna igen. Det blir liksom tid till att tänka på det där som man hela tiden försöker undvika att tänka på. Klumpen i magen kommer tillbaka, eller den försvinner väl aldrig riktigt men jag kan ignorera den då jag umgås med andra. Det är inte jag och Per längre. Visst har vi haft det mysigt ändå ;) men det är liksom så skumt. Är jag singel nu eller vad? Har inte varit det på nio år. Hur gör man? Saknade honom så mycket igår kväll när jag skulle lägga mig. Det var så tomt. Var tvungen att gråta lite. Hur blir det då inte när man flyttar. Vilket kaos som utspelar sig inom mig. Ena stunden glad och lättade men så kommer verkligheten ikapp och man vill bara dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar