onsdag 22 oktober 2008

Mitt nya hem

Tom, ledsen, övergiven, förtvivlad, ensam. Bara jag här. Barnen är hos Per. Jag har ont i mitt hjärta. Jag orkar ingenting. Vill inte tänka och känna. Men det är det enda jag gör. Tårar tar visst aldrig slut.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Stor varm kram till dig

Anonym sa...

Det är bra att känna och tänka, det är det som gör att du kommer att komma ur det här! Det är så du bearbetar det som hänt och hittar det som är bäst för dig. Jag känner verkligen med dig! Du måste veta att det inte är fel att vara ledsen eller arg! Ta hand om dig så gott det går!! Du finns i mina tankar! Kramar!!!

Anonym sa...

Men Anneli hjärtat, vilket varmt och ombonat nytt hem du har skapat!!! Så fint det ser ut, men framförallt MYSIGT! Ibland behöver man tomhet...även om man inte vill. Du har alltid oss här via datorn i alla fall. *kramar* Ida

Anonym sa...

kämpa på bruden läser dig blogg nu varje dag :-) m.v.h 43åringen