Idag har jag städat ut det sista ur huset. P har gjort ett häst jobb så det var bara att avsluta det sista. Det kändes lite jobbigt när jag för sista gången låste dörren. Det är inte det att jag kommer att sakna själva huset. Det är inte heller det att jag saknar det livet. men på nåt vis så är det ett avslut. Och för mig så är svslut jobbiga oavsett om det leder till något bättre eller inte. Så har jag alltid varit. Och jag kommer bara ihåg det positiva med det som varit där. (iallafall idag)Jag är tacksam för tiden i huset, jag är tacksam för det liv jag levt dom senaste nio åren tillsammans med honom. jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Och trots att vi har varit i ett förhållande där det har varit väldigt mycket upp och ner så har det funnits kärlek och skratt och vi har två underbara barn som blev till av den kärleken, många fina upplevelser likaså mindre bra saker oxå förstås annars hade det inte slutat så här. Men jag är tacksam. Tacksam för lärdommen, tacksam för skilsmässan, tacksam för mina barn.
Som sagt, avslut är jobbiga för mig och tårarna rinner okontrollerat, vet egentligen inte varför. Jag har inte varit så här lycklig på länge så det är en konstig känsla. Kanske är det en sorts lättnad, för jag kommer inte att sakna det som var men jag minns det med glädje. Även om det finns dagar då jag bara vill glömma allt. ;)
När jag lugnat ner mig så kommer det säkert inlägg om resten av dagen oxå. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar