Tänker på mina barn. Tänker på hur deras liv förändras och dom inte kan göra något åt det. Dom bara måste hänga med i allt nytt som händer och anpassa sig. Önskar att man kunde hjälpa dom. Önskar att jag visste hur. Ludde har så många frågor, jag försöker svara men ibland går det inte. Va sker i deras huvuden? Va tänker lilla Hugo? Mina godingar. Å va jag saknar dom. Jag är en mycket gladare mamma nu och jag tror dom märker det. Jag är arg för att jag befinner mig i en situation där jag inte kan träffa och pussa mina barn varje dag som jag gjort sen dom föddes. Det är inte rätt, men det är så livet ser ut nu och man ska inte fokusera på det negativa men som sagt; jag saknar dom så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar