Favorit i repris

Jag brukar tänka när jag är ute och springer att livet borde vara en jävla nerförsbacke, det går liksom så mycket lättare än att springa i en uppförsbacke.

Mtaforer är inte min starka sida men ni fattar väl på ett ungefär. ;)

Jag är iallafall mitt uppe i en "handskas med trotsiga barn" period. Och i de flesta fallen så rör det Ludde.

Sen han kom hit i söndags har det varit nåt varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Nåt litet som har urartat till monster bråk.

Har fått fina blåmärken och bitmärken på armen idag.

Inte så trevligt. Lite spott oxå, får jag inte glömma.

Det är sååå jobbigt............!

Trygga barn trotsar, trygga barn trotsarm trygga barn trotsar, trygga barn trotsar, trygga barn trotsar, trygggggggggggggggrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr !!! Blir gaaaaaaalen !!!!!

Och allt är hela tiden NEJ, NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ det verkar vara favorit ordet just nu.

Men dom gångerna jag säger NEJ då verkar dom inte förstå va det betyder....skumt som fan !!!

Och mitt uppe i allt detta så älskar man dom till döds.

Shit alltså, mamma livet är bra jävla skit drygt ibland.

Natten tills idag sov Ludde hos mormor så jag hade bara Hugo att ta hand om i morse. Allt gick så lätt och fort och smidigt.....men det var välldans tomt och tråkigt oxå :(

Men då tänkte, va fasiken gnällde jag över när jag bara hade EN unge att ta hand om + en karl som var där och hjälpte till.

Men då hade man ju inget att jämföra med, så har ni bara ett barn +en karl (vilket kan leda till ännu mer jobb ;)) så gnäll på, det är absolut inte så jag menar.

Och har nu ingen unge, gnäll på nån annans då ;)