Det har varit mycket blandade känslor idag. Jätte konstiga som jag inte kunnat greppa och som har gjort mig rädd. Det är inte jag !! Så här är inte jag !!!
Det känns nästan ångest laddat att gå på stan själv.......svårt att andas får jag och det gör mig rädd. Jag är social....toksocial....men inte längre.
Det här året som har varit och tiden sen skilsmässan har varit den absolut största prövningen i mitt liv.
Det har nog tagit hårdare än jag velat erkänna ibland....inte bara för andra men oxå för mig själv.
Press från en massa olika håll, arbetsförmedlingen först och främst, och där blir det bara värre.
Men största pressen har jag lagt på mig själv...........vill först och främst att barnen ska få det bra och tryggt hemma hos mig, saker att leka med och en mamma som är glad och underhållande.
Situationen med Ludde har varit så himla dryg och nu vet jag inte längre vad jag ska göra. Känns som om jag håller på att tappa fotfästet helt.
Vet inte om hans beteende kommer att förbättras här hemma om han spelar TV spel där pistoler är inblandade på annat håll.
P tror jag flänger runt med barnen för mycket att dom blir förvirrade av alla intryck jag ger dom !!!?????
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Ja kanske kan en tågresa till Ludvika då och då och en förmiddag på lekparken nere vid stan göra att barnen flippar ur helt.
Svårt att se sina egna brister när man försäker göra allt för att hitta dom hos andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar