var på bröllop igår

Igår åkte jag och Irene till Sala och hedrade SUzanne och Niklas med våran närvaro......typ.

Super fint väder, ett speciellt par med en speciell sceremoni, god mat och gamla vänner som man fick skratta med.

Suzanne och Niklas är inte som alla andra så det var nog ingen som hade förväntat sig en vit klänning, en präst och sånna grejer.

Det var band bindning runt en krans där alla som var med fick varsitt band som dom skulle sätta fast i kransen. Dom läste upp sina egna löften och det var SÅ DOM !!

Underbart !!!!

*Grattis Suzanne och Niklas........jag tror på er*

Det var länge san jag skrattade så där mycket som jag gjorde igår. Vet inte om det var mina 4 cider som gjorde det, men skrattta gjorde jag. Hysteriskt.....tårarna rann och jag insåg hur mycket jag saknar mina tjejer.

Mina bästa kompisar sen skolan. Spelar egentligen ingen roll hur sällan vi ses eller hur lite vi hörs av, för när vi träffas är det samma sjuka humor och dåliga skämt som får oss att garva i kapp.

Även om dom utan alkhol i kroppen slutade skratta typ 10min tidigare ;)

Linda, anser jag vara min bästa vän......vi har hängt ihop sen lågstadiet och jag mer eller mindre bodde hemma hos dom när jag var mindre. Hennes familj blev min familj och jag följde med på semestrar och vi umgicks jämt.

Sen var vi ju och reste tillsammans i Asien och Nyazeeland i två längre perioder.

Och det var underbart och bättre ressällskap får man leta efter.

Carro bodde jag granne med ett tag och sen bodde jag ihop med henne. Det vart många kvällar framför TVn och tittade på Vänner avsnitt som vi kunde utantill.

Många söndags frukostar med vindruvor, baguetter, juice där vi pratade om våra erövrinigar kvällen innan. Thats right.....jag har varit en slampa hahaha

Nej då det låter väre än det är ;)

Irene har alltid varit gängets "monica" pysslat och donat och bakat (och klätt sig skumt) till förbannelse. Och konstigt nog är den jag tyvär haft minst kontakt med sen vi blev vuxna trots att hon bor närmast.

SÅ kan det vara.

Men det är några brudar jag diggar från för och som alltid kopmmer att vara mina vänner i hjärta och själ. Vad som än händer faktiskt. Och visst har det hänt saker under åren....men man kan inte låta små saker förstöra starka vänskapsband.

Lav jo girls !!!