Har varit vid eskiln och fläskat runt. Hade en trött Ludde med mig och det slutade inte bra. Tvärilsk, och så himla arg. Fick lite slag och riv i ansiktet och han vägrade sätta sig i bilen. Jag tappar tålamodet helt och vi går hem! Skäms över hur arg jag blir och hur han beter sig. Han slår aldrig sin pappa och han vet inte varför han slår mig säger han. Nu har vi båda gråtit och är kompisar igen. Men det gör fortfarande ont i hjärtat att bli så arg på min goding.
3 kommentarer:
Du är bara en mänsklig mamma. Vi tappar tålamodet när vi måste tjata, tjata och tjata. Men det bästa är ändå när man blir sams igen. Dessa goa mysiga kramar och pussar!
Det är bara hos den man är HELT trygg, som man vågar leva ut ALLA sina sidor, tänk på det. Dina barn är trygga hos dig.
KRam KRam
Ida
Det är lika hemma hos mig och de flesta hos mina vänner, precis lika!! Inget du ska tycka är konstigt...Styrkekramar =0)
Skicka en kommentar