En fasad och en fin yta. Ständiga leenden och nya skor är inget jag går på.
Eller nu ljög jag, ibland glömmer jag bort att jag inte går på det. SÅ då tänker jag att ALLA ANDRA har det bra heeela tiden.
Men jag VET att så inte är fallet.
Bakom de nymålade väggarna, de strukna gardinerna, dom vattnade blommorna, den klippta häcken, det inte existerande ogräset, den glänsande bilen, dom rena barnen, dom väl fluffande kuddarna.........det ständiga historierna om hur bra allt är........NÄÄÄÄÄÄ.
Va lätt det är att gå på det där. Tänk om alla kunde bjuda på sina gräl, sina tårar och sin verkliga verklighet. JAg tror det skulle hjälpa både dom och andra.
För när man har bråkat med sin partner, när man lackar ur totalt på sina barn, när det är tomt på kontot, när jobbet suger och när man känner att man bara vill kasta alt jävla ansvar och all präktighet åt helvete........så kan det någonstans vara skönt att höra att man inte är ensam.
Att det finns andra som gråter ibland.
Eller är det bara för mig som det är så. I så fall blir jag riktigt jävla avis på dom som bara är på topp hela tiden. Men jag tror det är en lögn.................jag kan ha fel (jag brukar ha det) men bakom dom stängda dörrarna..............oj oj oj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar