När man blir tillsammans med nån så får manju med dennes familj på köpet, vare sig man vill eller inte.
Det är en jävla lottdragning kan bli skit och det kan bli hur bra som helst.
Om det är något jag saknar med mitt Ex så är det hans familj. Han mamma och styvpappa, hans syrror och syskonbarnen.
Jag har ingen kontakt med dom förutom 2 av dom då och då på FB. Jag vet inte vad dom har för uppfatting om mig, jag vet inte vilka historier dom har hört.
Men faktum kvarstår att även om jag inte är tillsammans med Xet längre så betyder inte det att jag slutar att bry mig om hans familj.
Tänker på dom ofta.....! Undrar hur dom har det, hur dom mår och vad som händer i deras liv.
Men va gör man ?? Man kanske bara ska acceptera att man inte längre ska höras av, livet går vidare.
Men man funderar ju om dom helt slutat att bry sig om mig. Har man pratat och skrattat bara för att jag varit tillsammans med Per (med E), tyckte dom om mig på riktigt eller var dom bara tvugna ???
Men idag blev jag lite glad då jag fick en vänförfrågan på FB från hans kusins man från Norge :) SÅnt gör mig sååå himla glad och rörd. SÅ helt bortglömd är jag inte tydligen :)
Ytterligare ett tecken på att jag är sån känslomänniska som lätt fäster mig vid männsikor. Jobbigt somfan och önskar att jag bara kunde släppa sånt.
Nå väl...jag bryr mig och hoppas att dom har det bäst för det är fina människor som jag har haft skoj med. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar