Jag sitter här och det känns som om jag väntar på nåt. Men ingenting händer liksom. Men väntar gör jag. Kan ju ta ett tag det här *S*
Undertiden jag väntar kan jag ju skriva nåt skoj eller nåt tråkigt eller nåt helt jävla meningslöst.
Jag kan bekänna nåt: Ibland när jag är hemma tex kan jag gå förbi ett glas på golvet som barnen har tappat (typ) eller nån gammal matrest....och TROTS att jag är på väg ut till köket när jag ser detta så stannar jag inte och plockar upp det och tar med det ut. Utan jag kan låta det ligga, och det kan ligga där ett bra tag innan jag tar tag i det. Och jag kan irritera mig på det, tänka på det men inte göra nåt åt det.
Kan oxå handla om en skitig strumpa som ska kastat i tvättkorgen. (ni fattar grejjen va??)
Kan detta möjligen vara höjden av lathet ???
4 kommentarer:
Här har du en till! Jag är precis likadan. Och undrar ofta om jag är helt störd ;) Kram Tanja
Och här är en till! Ibland sparkar jag undan vad det nu är en bit också. Det blir jättebra när det hamnar mot en kant eller ett hörn. Då syns det inte lika bra, men blir ännu jobbigare att plocka upp när det väl är dags. ;)
/Hille
Jag trodde jag var ensam om detta fenomen. Helt underbart att veta att det inte är något fel på mig, eller så är det fel på oss allihopa... :-)
Kram på er latmaskar
Jag älskar alla som läser min blogg och håller med och känner igen sig....ni får mig att känna mig...typ......inte utanför. Tänkte skriva normal, men det kändes inte rätt ;)
KRAAAAM
Skicka en kommentar