måndag 26 oktober 2009

svartsjuk ???


Den meningslösa svartsjukan

Det är så onödigt, det förstör så mycket. Jag tror och tycker att liiiiite svartsjuka är bra eller...bra och bra men det kan vara ett tecken på att man är rädd att förlora sin partner.


Jag har själv varit svartsjuk och är nog det lite fortfarande men på en hälsosam nivå, inte sjukligt men med facit i hand så var det nog befogat.


Men det är drygt, det är drygt att lägga så mycket energi på massa inbillningar och funderingar som gör så ont när det kanske inte finns någon orsak till det.


Jag har alltid haft problem med snygga tjejer. Alla var hot. Alla var snyggare och det var bara en tidsfråga innan jag skulle bli dumpad för nån av dom.

Jag kunde gå och tänka om vi gick förbi en snygg tjej eller om han pratade med en"Å nu tittar han och önskar att jag såg ut så där istället" (typ) För det önskade ju jag. Och då blev jag svartsjuk. INte så att jag sa nåt men i mitt huvud så tänkte jag.

Mådde så sjukt dåligt avdet. Klump i magen och rädslan för att bli lämnad för någon som är sååå mycket snyggare som man inte kan konkurrera med.


Och så känner jag än idag. Jag kommer ju aldrig att vara snyggast i världen, så är det ju bara. Och det säger jag inte bara för att verka ynklig utan för att det är ju fakta. Det kommer alltid finnas nån som är snyggare och bättre.


Ex är inte heller nån rolig historia. Ex är skit jobbiga och framkallar svartsjuka..........har han kommit över henne, jämför han oss, va har dom upplevt, hade dom bättre sex mm mm

Också nåt som kan orsaka svartsjuka.


Men även om jag fortfarande kan tänka "men gud, va gör denna människa med mig när han kan få så mycket bättre" SÅ kan jag på nåt vis acceptera läget mer idag. Jag är mer medveten om verkligheten och att min svartsjuka inte ligger hos någon annan än mig själv.

Ett förhållande och en relation stärks ju knappast av att någon är svartsjuk. Att gå och irritera sig på en person eller flera som oftast är heeelt oskyldig bara för att ens eget självförtroende inte är så bra gör nog inte relationen en tjänst.


Man måste kunna lita på varandra och visa sin uppskattning tills in partner så tror jag kanske att svartsjukan inte blir lika stark. Vet man att sin partner älskar dig för den du är och säger det så kanske man blir lugnare i sig själv.


Jag vet inte, kanske är jaghelt ute och cyklar nu som vanligt. :)

3 kommentarer:

Melinda sa...

Sprang över ett citat, som tål att tänkas på!!

Kurt Cobain - "Wanting to be someone else is a waste of the person you are."

Eller hur?
Men jag förstår dig, helt och hållet. Vi är ganska lika på många punkter faktiskt! :-o

Chatrine sa...

Det är skit-drygt att vara svartsjuk.. Jag har varit grymt svartsjuk, och Tony har inte haft det lätt alla gånger.. Men jag sökte hjälp för det, och nu är jag "befriad".. Visst, jag är inte så att jag "inte bryr" mig - utan som du säger, svartsjuk på ett sunt sätt.. Numera bryr jag mig inte om han kramar någon annan tjej (som han känner), pratar med någon annan (jo så illa var det), eller pratar massor om andra tjejer.. Förut så skulle vi haft världens gräl angående detta.. Men som sagt, nu är det så lugnt och skönt - både i vår relation och i min hjärna.. =) Så svartsjuke temat är verkligen nåt som berör mig, då jag vet att man kan bli "befriad"..

Jessicada sa...

Anneli, ibland känns det som om du är I mitt huvud!!!!